Åter är vi nära den ljuvliga juletid

Barnen så uppspelta och längtansfulla

Vuxnas tid för eftertanke och sinnesfrid

Sinnena öppna, mottagliga, gränsöverskridande

De tända ljusen driver mörkret bort

Världen är trots julefrid fylld av ovärdigt lidande

Låt ljuset i vår fridfulla del av världen

Där tankar och känslor delas generöst

Sprida värme och ge eko under färden:

Julen är tid för gemenskap, värme och kärlek.

Viktiga, komplexa, behöver regelbundna uppdateringar och blir så småningom uttjänta!

Söker skydd bakom tolkat förbud och tabu
vettskrämda att hänge sig åt det som är nu

”Om ögat är själens spegel är rynkorna livets bok.”

”Jag tar aldrig ställning i något, eller så kanske jag gör det.”

————

Släng mig en kärlekssmula från tid till annan. Se på mig.

Du behöver inte titta djupt. Släng en blick, sådär i förbigående. Speglingen du ser är villkorslös kärlek. Utan krav. Fri från förpliktelser.

Outtömlig för eviga tider.

Tillrättavisa mig. Förskjut mig. Reflektionen finns där likaväl.

Släng en liten blick från tid till annan.

I varje hjärtslag ryms ditt namn. Varje andetag bär din kontur.

Släng mig en kärlekssmula då och då. Fjättra mig fastare. Jag är en hund i människoskepnad. Vilsen i kosmos utan dig.

————-

Stora skiften har hänt, händer och kommer att fortsätta hända. Varje större skifte innebär enorma risker för vissa, oanade möjligheter för andra och en permanent ändrad uppfattning för samtliga när förändringen väl har satt sig. Ånga till el. Telegraf till telefon. Löpande bandet – tjänstesamhälle. Massmedia – unikmedia. Exemplem är många, men det finns två gemensamheter med alla skiften:

1. De som mest hårdnackat förnekade skiftet blir till skrattmaterial när skiftet väl har inträtt.
2. De som drivs av nyfikenhet och modet att våga förändra belönas.

Så här, fredagen till ära, har jag förberett en uppsättning principer som vi kan kalla ”ABSONIK-manifestet” (ABSOlut uNIK). Tanken är att stimulera nyfikna och modiga att kliva fram och leda i förändringstider:

1.     Du skall veta att du är något.

2.     Du skall veta att du är fullgod

3.     Du skall sträva efter att bli klokare med åren.

4.     Du skall veta att du kan bli bättre än andra tror.

5.     Du skall sträva efter att alltid veta mer i morgon än du visste idag.

6.     Du skall vara viss om att du är minst lika god som någon annan.

7.     Du skall alltid veta att du duger som du är.

8.     Du skall få dig ett gott skratt då och då.

9.     Du skall veta att någon bryr sig om dig.

10.  Du skall sträva efter att dela med dig av din kunskap.

Just dom dagarna är extra värdefulla (jag kan knappt tro det själv, men jag skrev mitt första ”dom” på eoners evigheter… Vilken eufori!). En sådan dag gav upphov till följande brottstycken av tankelek:

Söker klä min smärta i spektakulära nyanser. Bära livet i en rustning härdad av tolerans och kärlek. Bland neuroners och synapsers enigmatiska väv stå viss i att jag inte kompromissar på min integritet.

Anar och skönjer egots tjusning: Att vara sann mot det man är och står för! Resten är ett spel… Opportunism för reaktionens skull.

Så skulle jag kunna inleda inlägget, men låter bli. Ställer mig på tå och blickar framåt. Ser en förförande vacker horisont. Vrider mig 180 grader, fortfarande på tå. Ser en förförande vacker horisont även där. Tar en kort tankepaus här och nu, inte längre på tå. Insikten slår till från ingenstans, en uppåtskärare rätt i solar plexus. Jag kan skåda framåt, bakåt, inåt i all oändlighet utan att för den skull upptäcka nuets landskap. En allmänning utom konstant räckhåll på tå, oavsett betraktelsehorisont. Stannar fast förankrad med hela foten i myllan och tar ett kvartssamtal med mig själv. Låter något i stil med:

”Det fattar du väl att du inte kan vänta till ‘sen’ med att ägna dig åt det du älskar? Fattar du inte att för varje dag blir det mindre kvar av ‘sen’? Och du kallar dig för en tänkande varelse…”

”Jo, men det är mycket nu..”, försöker syndaren svara.

”Och hur mycket av allt det myckna kommer resultera i något? När omvandlas det till verkstad om jag får fråga?”

”Ja, du vet. Det är inte så lätt att hinna med allt. Just nu är det…”

Så där fortgår det under kvartningen. Till slut ger jag upp och släpper efter, ger mig hän. Jag vill älska, leva, skriva och leva runt. iGruk är från och med nu forum för passion, oavsett form. Givetvis fortsätter jag med mina gruk-försök och hyllar Piet Hein för hans geni. Men, jag river härmed ramar, konventioner och begränsningar. Det är trots allt mitt liv, kärlek, passion och tankar. De låter sig inte alltid fångas och paketeras. Hoppas att du som hittar hit får anledning att återkomma. Vill du återkoppla och bidra med egna tankar står famnen vidöppen för en kär lek.

Huddinge 2011-10-19

Predrag ”write4joy” Mitrovic